Vems toa är vems?

Trött efter en långhelg på landet är jag hemma och chattar med syskonen. Pratade just med en av mina bröder och han hade just löst ett allvarligt problem. Problemet lyder som följande, det är altid kö till toaletten vid morgonbestyren. Lösningen som inte alltid helt självklar men en lösning ändå, man köper en lägenhet med två toaletter.

Javisst en ny lägenhet i fyra-miljon-klassen i självaste vasastan i centrala Stockholm. En helt underbar lägenhet förövrigt. Jag har redan börjat planera och smida planer på att flytta in hos dom. Det sparar ju på mina boendekostnader och de har ju så många rum nu som bara står möbel-lösa fyllda med kartonger.

Nåja jag är ju rätt nöjd med min lägenhet, ja det är jag trots alla försök från andra familjemedlemmar att få mig att flytta. Nej jag blir kvar i min våning ett tag till och hör sen. Jag har ju bara bott här i 3-4 år. Och min toa är i allafall min toa.

Börja om från början.

Jag har nu börjat träna igen efter lunginflammationen. Det är rätt hårt att starta på nytt igen. Smärtorna är tillbaka och flåset är inte på topp.

Ja man vet ju vad som väntar så det är väl bara att rulla upp ärmarna och taa nya tag. Och med en vecka kvar till jul lär jag inte hinna gå på så många pass. De flesta ska ha ledigt över julen. Jag ska försöka vara duktig och sätta upp ett eget träningspass med min träningscykel.

Förresten så hörde jag att syrran fick besök av Palle och Maria i kassan. Kul. Det är ju ett tag sen jag låg i ECMO men ändå kan man känna ett otroligt sug på att få träffa alla igen.

I Gbg igen.

Ja då var man i Göteborg igen, Sveriges framsida. Ja och givetvis så känns det som man är bara på besök hos dom goagubbarna i denna konstiga stad. "Hur känns det att vara här då, viss är det väl bättre än de däringa Stockholm..." Suck och så håller det på.

Ja trots allt så är det ju inte så jobbigt att vara här när man vet att det bara är tre dagar istället för en hel vecka. Man börjar bli trött på alla sjukhus nu.

Nu är det bara att förbereda sig inför morgondagens besök. Jag ska vara kvar den sista natten på Sahlgrenska. Hoppas bara att man är en nolla igen.

Forts på "fångad i Familjens garn"

Japp, jag tänkte fortsätta på samma linje som syrran i sin artikel "fångad i familjens garn" med att instämma. Visst har jag också drömt mig bort, drömt att man bara tog sitt pick och pack och bara reste bort från allt.

Det är lite risken med att ha en sådan stor familj som vår, att man tröttnar eller rättare sagt att man blir uttröttad. Nästan lite sådär som Bilbo kände det innan han beslöt sig för att försvinna."..I feel like butter spred on a too big pice of bread.."

Ja, och skulle det inte vara alldeles underbart om man bara kunde bli osynlig på¨alla de där tillställningar med alldeles för mycket folk och alldeles för mycket prat och sorl. "kommer du i håg..." eller "..dendär gången duvet...". Som jag beskrivet det tidigare brukade jag alltid somna till detta stök. Tryggt vetande att familjen var nära.

Det är allt mycket romantiskt om det inte hade varit för ett fåtal dementorer. Dementorer som i huvudsak har en enda uppgift, att suga in allt ljus till sig själva. Och när man känner sig sådär lagom utspädd av en dementor, ja som tunt brett smör på en alldeles för stor skiva bröd, då vill man bara försvinna bort bli lämnad ensam för ett tag. Lämnad för att man ska kunna fylla på sig själv igen.

Men om man lyckas med denna balansgång är det ett stort plus. För då orkar man komma tillbaka igen, in i garnet igen. Höga konversationerna ivrig kommentarerna och den nästan outsinlig informationskällan som så vältaligt yttras i familjen.

Det är mer synd om de som inte inser eller ser dementorernas destruktiva krafter. Ja det kan gå så långt att man springer in i en vägg utan att förstå varför. Men oftast kan även dessa få hjälp att återhämta sig. En familj är större än det, den går inte att upplösa med en eller annan dementors närvaro.

Administration

Japp nu är det dags igen att åka till Göteborg för kontroll. Sist fick jag ställa in resan pga sjukdom men nu ska det väl gå bättre.

Och som vanligt är det nästan omöjligt att försöka administrera dessa resor. Men denna gång tänker jag låta en kurator på lung fixa allt jag har inte tid med gamla sura tjärringar på statliga verk som spelar Allan eller envåldshärskare över resorna.

Och givetvis har jag fått räkning från en sådan tjärring, ja en räkning på en resa jag aldrig åkte på. Vi bokade av biljetterna men tydligen har sur-f-n "sköntaxerat" mig med fyra resor hon kallar "egenutgift för resa". Saken var ju bara den att jag låg inskriven på akuten vid de tillfällen hon ansåg att jag åkte på resa till Göteborg. Jag undrar hur hon kan förklara att jag fått räkning från en resa när jag ligger på en akut.

Lite hängig.

Jag skulle till KS idag för provtagning men jag kände mig trött och hängig idag. Nästan som jag var förkyld. Hoppas inte det för det tar så lång tid för mig att återhämta mig från en förkylning.

Jag har pratat med lungmottagningen och där tycke man att jag skulle ta det lugnt och dricka något varmt. Te med honung är ju en klassiker, Jag får prova det.

Annars så spelar jag så ofta jag kan och har lust. Men med värk är det svårt att koncentrera sig. Annars kan jag ju alltid sitta och lyssna på min granne. Han flyttar ut nu och det hörs ska ni veta. Det borras släpas och smäller i väggarna hos mig. Jag måste vid tillfällen hålla i mina glas som jag har på hyllan för att de inte ska ramla av den. Och på kvällarna tar ha igen tiden genom att tvätta efter 18:00.

Suck men det är ju snart slut med det. Det är bara stå ut med eländet ett litet tag till. Den första december är det slut.

Tidsfördriv.

Jag sitter hemma och försöker "döda" tid. Kill time? Ja, eller som man kan uttrycka det att fördriva tid. Tidsfördriv. Jag sitter för tillfället i husarrest. Får inte träffa folk för att jag just haft lunginflammation. Varför inte spela tänkte jag.

När jag dammat fram min PS2 (playstation 2) upptäckte jag att min handkontroll hade gått sönder, suck. Jag åkte då till El-giganten för att köpa en ny. Där upptäckte jag att en ny PS2 kostade lika mycket som en handkontroller plus en del annat jag ville ha. Så jag kom hem med PS2 (two) som är mindre och bättre än den gamla. Jippy! Här ska spelas.

Nu ska jag bara ner och hämta två nya spel jag beställt genom internet. Det blir "Devil may Cry" två och tre. Mumma! Det gäller bara att åka ner och hämta det då det inte är så mycket folk ute.

Vi höres efter jag fördrivit lite tid.

Olycka.

Motsatsen till olycka är det lycka? Vad är lycka? Är det att jag har massa prylar och ting som gör mig lycklig?

Efter en vecka med mycket olycka som inställd resor och vandalisering av min bil inser jag att detta inte är olycka. Nej olycka är att sitta isolerad i ett sjukhusrum med dubbelsidig lunginflammation. Olycklig över att inte vara frisk och att livet har satts på paus.

Lycka är ju att leva andas och känslan av frihet. Inte känslan av spänning för att man just har skaffat sig en ny pryl. Den där nyfikna känslan är inte lycka det är lust för ting.

Ja visst det är tråkigt att jag inte fick åka på resan och visst är bilen en stor del av mig nu när jag är beroende av den på grund av min sjukdom. Men jag är lycklig för att vara kvar och njuta av lusten för ting och lusten för livet.

Bara lilla mamma.

Idag ligger mamma på sjukhuset på operation. Och som vanligt vill hon inte att någon ska komma och hälsa på. Hon tycker det är jobbigt. Tror ja det, men det är inget hon tänker på när hon brukar följa mig som en evig svans på all mina sjukhusbesök.

Man går där i lungan ro och hör hur människan bakom mig presenterar sig för var och varannan människa vi möter. Inte ens den förskrämda pensioner med rullstol vid entrén slipper förbi hennes högljudda, "Hallå, bara Jakobs Mamma" eller " Hej, mamma till Jakob".

Jag är fyllda 40 men det spelar ingen roll för henne, en gång mamma alltid mamma.

Klar för arbetsträning.

Hej hopp vad det går, idag var jag inne på jobbet och träffade chefen.

Det är dags att börja arbetsträna. Kul! Det var ett tag sen jag orkade gå till jobbet och det ska bli jätte kul att försöka komma tillbaka.

Jag har lite att fixa innan dess men det ska nog gå bra. Jag ska ju ner på min ett och ett halvårs kontroll i Göteborg. Och jag hoppas att dom fixar färdigt med mina lungor. Jag har ju en förträngning kvar i höger lunga som jag vill att dom ska fixa.

Jag hoppas att efter det kunna röra mig bättre och träna mer.

Dags för anmälningarna.

Nu är det på tiden jag fixar med alla anmälningar som ska in. Så idag sitter Jag och min syster, som är läkare, och minns tillbaka. Det är lite jobbigt att gå igenom allt men det ska fram nu.Vi har börjat med turerna kring avd26 på karolinska. Och det är mycket ska jag tala om.

Jag sitter med att förssöka sammanfatta och kortfattat beskriva perioden kring 2004 och 2005 då allt brakade samman. Att vara kortfattad är svårt och på HSAN (Hälso och sjukvårdens ansvarsnämnds) blankett ska man på tre rader skriva in en kortfattad beskrivning, Lycka till med det. Jag tror nog att vi fått ihop tre extra sidor för att komplettera raderna. Och jag tror nog att det blir mer.

Jag överväger att gå ut med hela historien till pressen. Jag börjar här i min B-logg och vill ni höra mer är det bara att skriva in en rad till mig.

Jag har historier som mina röntgenbilder hade under en längre tid visat förändringar i lungorna. På avdelningen skulle de skicka mig till Magnetröntgen men detta lyckades de inte skicka på hela tiden jag låg där. Alla som röntgat mig skickade tillbaka remisser där de varna för förändringar men ingen på avd26 besvärade sig med att läsa dessa rapporter.

Det slutade så illa att andra läkare, än de på avdelning26, fick lägga in mig på lungmaskin för att jag förlorade all lungkapacitet på min tid på avdelning26. Underbehandlad och glömd i systemet.

Träning på Thorax.

Tränade på thorax idag, det gick bra som vanligt. Lite sämre än tidigare men styrkan finns där. Syremättnaden låg kring 85-86 % , det är sämre än tidigare men. Fick med mig min träningslista från Togve som jag ska visa för dom i Göteborg.

Med den hoppas jag kunna visa ,clownerna till Läkare i Göteborg, att jag behöver en extra operation för att ordna min förträngning i högra lunga.

Google account

Jag har i dagarna kollat Gmail. Googles svar på HotMail och jag blev mycket positivt överraskad.

GMail måste man bli inbjuden till, eller själva Google kontot måste man bli inbjuden till. Och efter man fått inbjudan kan man koppla på både Mail, kalender och spreedsheet till kontot.

Men det är bara början för man kan koppla på fler Google funktioner som Blogger, Talk osv. Det verkar vara oändligt mycket som Google utvecklar just nu och det finns mycket att göra med ett Google konto.

Själv kan jag bara bjuda in 11 personer till, jag fick endast 15 inbjudningar som jag kan distribuera vidare. Om du är intresserad hör av dig till mig.

Veckan började på akuten.

I början av veckan fick jag andnöd när jag skulle på träningen. Åkte in till akuten med ambulans. Och som vanligt blev jag irriterad på hur man blir bemött på sjukhuset.

Annars var jag inte så sjuk utan jag kunde bli utskriven dagen efter.

Radion hade sändningsuppehåll.

Fredag igen, sitter hos min syster och äter frukost, den andra frukosten för dagen. De har sovit halva dagen och klockan är redan 12:00. Själv har jag varit uppe tidigt hunnit med frukost och att träna på sjukgymnastiken i två timmar.

Vi har en brorson på besök från Södra Sandby i Skåne. Kanariefågeln, som vi kallar honom, pratar mycket och hela tiden. Det sliter lite på våra öron, men han själv vill kallas för ”Radion” men jag har bestämt att vi alla ska ha fågelnamn som smeknamn på nätet. Som tex. Kycklingen, gåsen och sparven.

Jag har tidigare kallat honom för GulleFjun, men det får man absolut inte säga. Och man får absolut inte sjunga låten "Det var en liten kyckling som hette gullefjuuun...." för då blir han så arg att det slår blixtar om honom.

Sparven och kanariefågeln har varit på Gröna Lund till sent igår, och de är måttligt trötta idag och Radion verkar ha sändningsuppehåll. Kf (kanariefågeln) skulle ha tagit flyget hem till Södra Sandby idag men hans förutseende mamma, Ärlan som vi kan kalla henne, har bokat om biljetten till söndag.

Annars har KF passat på att göra allt det där han inte får göran när han är hemma i fågelboet Södra Sanby. Det är tillexempel att spela GTA äta godis och dricka JoltCola. Han är något av en socker missbrukare med alldeles för aggressivt spelstil, där han mejar och sparkar ner allt och alla i spelet GTA.
Inte undra på att han inte får spela det hemma. Det tar ungefär en minut i spelet innan han blir gripen och fängslad i spelet GTA.

Jag har passat på att berätta för KF att hans pappa var inte bättre själv när han var liten och då lyssnade han noga på vad jag hade att berätta och efteråt ville han höra mer.

"Berätta mera" sa han och stack till mig en Selma. Jag kunde inget annat än att skratta åt honom och säga att det jag kunde visst berätta allt vad jag vet utan att det skulle kosta honom något. Så nu får brorsan passa sig, KF är fulldaddan med information om hans barndom.
Sorry Brollan! Jag kunde inte motstå frestelsen

Doftterapi

Sitter i köket och skriver, på spisen står en gryta med jordgubbar och rabarber. Det luktar helt underbart. Jag tänker tillbaka till min barndom då man hade stora syltning- och saftnings-dagar. Först gick man ut i skogen med någon kompis och plockade blåbär eller så åkte vi till någon självplockning och plockade lådor på lådor med jordgubbar.

Där efter åkte vi hem och oftast bodde jag hos någon kompis i deras sommarstuga eller mor och farföräldrarnas lantgård. Vi syltade i det lilla köket på en vedeldad spis. Hinkar med blåbär och lingon stod i farstun orensade och bara väntade att bli uthällda på tidningspappet som låg på köksbordet.

Vi rensade och pratade samtidigt och lukten av socker och bär är något jag minns med en varm känsla. Det var ofta varmt i köket och fönstren var öppna och utanför brukade de regna.

Vi fyllde burkar efter burkar med sylt och flaskor med underbar saft. Det var på den tiden då man fortfarande förseglade burkar och flaskor med paraffin. Även om paraffinet inte luktade så mycket kan jag än idag känna den svaga doften. Och ofta så brände man sig på den så att man var tvungen att sitta med fingret i vattenhinken. Vattnet som man för övrigt hade handpumpat från brunnen med en gammal klassisk vattenpump. Ja en sådan som man måste hälla något i för att få något ur den.

Jag har bara kokat en burk idag, det räcker. Och idag tänker man väl mer på sockret så jag använder häften sötningsmedel så blir det inte så sött. Den ska ju inte sparas i ett helt år så någon paraffin blir det inte.

Men ändå så är det något med doften, jag skulle ju kunna köpa en burk i affären men det är liksom inte sylten man vill åt. Nej, det är den där känslan, känslan av sommar av skörden och förberedelsen inför vintern.

Allium giganteum, Pioner och gamla historier

Nu är det klart, jätte löken jag hittat på landet är en ”giganteum”. Nu när den slagit ut så kan man se hur stor den är och hur de små blommorna ser ut.

Den är väldigt vacker där den står framför en nu blommande pion. Pionerna fanns på gården innan vår tid och det ser ut som en pion man kallar ”Duchesse de Nemoures”.

Nu växer det så att det knakar i trädgården och i helgen passade vi på att installera ett bevattningssystem till växthuset.

Pappa var med ute och varje morgon satt han vid köksbordet och berättade sina historier från en svunnen ungdom. Vissa berättelser har man ju hört ett antal gånger men det gör inget. Det är bara roligt att lyssna till hans röst.

Midsommar med utebliven nattamat.

Midsommar gick som förväntad och som alltid lite smått kaotiskt. Vi var tretton till festen men tolv till sill lunchen. Ja visst det gick bra ändå, vi hade väl inte tid att tänka på det för det var mycket att fixa innan vi kunde sätta oss vid bordet.

Som vanligt planerades det att lunchen skulle vara vid ett men i den faktiska världen, där tidsoptimism inte finns, fungerar det inte. Nej ett blev klockan halv fyra, som vanligt. Som förra året och året innan det.

Och så fortsatte kvällen, allt var förskjutet, men det gör inget. Det hör liksom till det hela. Det ska vara lite ”Manjana” stil. Man tar det som det kommer bara man har kul under tiden.

Att nattamaten uteblev var ingen världsomstörtande händelse. Vi glömde liksom bara bort det i feststämningen. Och ett tag gick diskussionerna så hett till vid middagsbordet att det tycktes ligga svarta åskmoln över verandan som vi satt på. Visst fanns de traditionella, obligatoriska midsommarmolnen där också med sina små regnskurar.

Och som över allt i hela Sverige så flyttades festen ömsom ut, när solen tittade fram, ömsom in då himlen öppnade sig i ett sommarregn. Men det hör ju liksom till midsommar lika mycket som de traditionella sommarblomster man plockar från väggrenen, på väg till stugan.

Saknar näbben

Var inne på Karolinska i onsdags och mätte trycket i matstrupen. Ja visst, i matstrupen. Man ville kolla att mina magmunnar håller tätt och inte släpper igenom någon syra. Vilket är vanligt efter liknande operationer om transplantation.

Därefter fick jag en mindre sond genom näsan, svalg strupe ner till magen för att mäta PH. Även detta för att se att jag inte hade, så kallad, läckage från mage som kan spilla över i mina nya lungor. Processen gick ovanligt smärtfritt fick jag berättat för mig . Oftast tycker man att det är obehagligt och det brukade minsann inte gå så bra påpekade sjuksköterskan för mig ytterligare en gång.

Jag har blivit klämd, tryckt, vridigt på så mycket att jag inte tyckte denna undersökning var så påfrestande. Lite obekvämt med sonden i halsen i 24timmar men för övrigt var det ok.

Jag såg inte riktigt klok ut med slangen som stack ut genom näsan, och man hade tejpat en liten strut på tippen så att slangen satt stadigt fast. Jag såg ut som en kyckling med en liten monitor runt halsen. Så givet vis tänkte jag att jag måste ner till min syster som sitter i en kassa hela dagarna. Ja bara ett litet besök av mig iförd kycklingnäbb slang och monitor på magen. Jag krängde på mig ett par sjukhusbyxor också för att förstärka effekten.

Jag kom aldrig så långt att jag fick gå in i butiken, nej jag hänvisades till lastkajen på baksidan. Där kunde jag stolt visa upp mig långt ifrån alla kunder.

Ja och efter 24timmar blev jag av med näbben och värdena skulle granskas. Jag hoppas de blev bra själv får man göra det lite roligare än vad det är. Saknar näbben, näs-tan.

Stulen jord.

Nu har det hänt det jag trodde inte folk gjorde. Jag har blivit bestulen på en blomma. Jag bor ju på nedre plan och tänkte att jag skulle ställa ut något fint åt folk som passerar förbi på gatan.

Den annars så tråkiga trottoaren så grå och sandig är inte rolig att se på. Jag hade då tänkt mig att ha två blommor vid min ingång och hade glad i hågen köpt pelargoner. Nattetid tänkte jag att de fick ställas in eftersom jag bor nära ett par välbesökta krogar.

När jag idag var ute för att vattna dessa såg jag till min förtvivlan att en utav krukorna var borta. Den som var kvar var den som inte riktigt hade hämtat sig från omplanteringen förra veckan. Man har alltså valt ut den krukan som var bäst och vackrast.

Tråkigt! Tråkig attityd, stockholmare. Jag ville bara snygga upp fasaden med ett par blommor och de kostade nästan inget att köpa. Men ändå kunde någon inte hålla fingrarna i styr utan man valde att knycka en blomma utanför min dörr.

Det verkar vara dagens melodi, just att stjäla och roffa åt sig av livet. Det är ju inte lätt att ha rätt principfast uppfostran med en stabil moral i grunden som det ser ut i samhället idag. När det är nog inte lätt när alla roffar åt sig av materiella ting. Så pass att en blomma utanför min dörr kan medföra så stora habegär att man måste stjäla den. Jag får bara hoppas att denna människa finner sin lycka i något annat än i de små materiella sakerna människan omger sig med.

Medan folk lägger ner mycket tid på att samla saker, roffa åt sig prylar och pengar så märker hon inte att tiden går henne förbi. Om man, som jag, har upplevt att det abrupt kan ta slut i vilken sekund som helst, så vill jag råda alla till att tänka efter först. Pelargonen kan du inte ta med dig när du dör, låt oss njuta av den så länge vi kan, så länge vi är kvar på jorden.

Grillkväll på bakgården, förr och nu.

Sitter efter matchen mellan Sverige och Paraguay och lyssnar slött på eftersnacket. Tidigare har jag haft min syster och hennes kille över på grillkväll. Det blev turkisk kebab med taboli , pita, aubergine röra (moutabbal batinjan) och hoummos. Det är perfekt mat såhär fram på kvällen av en varm dag.

Solen lägger sig och kastar långa skuggor på bakgården och vi sitter och diskuterar som vanligt. Det är lite för mycket och lite för högt, som vanligt. Annars är det ju inte som vanligt om vi inte är lite högljudda och lite för intensiva. Inte för att jag inte gillar det, nej tvärtom jag älskar just detta. Nej det är nog mest tanken på att man stör grannarna, man påminner sig själv att vi kanske är lite för högljudd, när man berättar det senaste.

Nej, jag älskar det. Det är som om något inre, djupt begravt, tar över. Det känn som om det ligger i blodet. Något jag kan och har hjort förr. Jag gillar detta, tänker jag, att sitta vid ett bord rösterna ljuder högt och man är alldeles lycklig. Jag påminner mig om att det var just detta, sorl från ett festbord och eftermiddagsvärmen, jag som liten, ofta lyssnade på. Och ofta somnade jag till detta ljud lycklig och förnöjd. Där sov jag oftast bäst med ett leende på läpparna.

De högljudda rösterna och de intensiva diskussionerna kom oftast från mina föräldrar, syskon och deras vänner då de hade samlats på kvällskvisten för gemensam kvällsmat. Eller det kanske var en lite tillställning. När jag var liten påminner jag mig att vi ofta hade små tillställningar. De kunde vara på bakgårdar eller någons balkong. Där dracks det och åts gott och alla var glatt entusiastiska.

Detta har jag tagit med mig till nutid. Vi sitter på en bakgård och pratar och väsnas i värmen och solen. Känslan finns här, den känslan av trygghet och gemenskap och glädjen att kunna vila i detta oljud säkert omhändertagen och med känsla av trygghet, samhörighet

Det är samma känsla jag har när det fejas och slamrar i köket. Då kan jag tycka att det är jätte mysigt och då dåsar jag ofta bort.

Jag påminner mig själv om dessa känslor igen. Dessa känslor som jag för ett år sedan inte trodde jag skulle ha igen. Men nu är de här och jag ska ta tillvara på dem, alltid komma ihåg hur de känns och att inte förringa dem.

Och det är skönt att så här i efterhand på det bekräftat att smärtorna inte var besående och att det finns fler bra dagar kvar. Som i dagar när jag har fått umgås med mina kära, njuta av livet än en gång. Strunta i smärtor svullnader och andningsbesvären, träningen, proverna och allt annat som är ett måste. Ett Måste Monster.

De är en del av mig och kommer alltid att vara i rummet bredvid tillställningen, familjen, ljuden, dofterna och färgerna, de är mitt minne av fullkomlig lycka, mitt arv jag vill föra vidare.

Och där jag är fullständigt trygg. Det är bland familj och vänner. Samlade på gården kring ett bord i den sena kvällssolen. Där kan jag somna, lugnt och fridfullt som så ofta jag gjorde som barn i vår trädgård.

Dambindor och döden.

Med anledning av fotbolls-VM har jag lagt märke till n förändrad inställning till TV4.s tv-tablå. När fyran sänder långfilmer avbrytas denna vid 22 tiden för nyheter. Man passar då på att visa reklam både före och efter nyheterna. Svenskfilmindustri har protesterat mot TV4, man menar att filmen blir avbruten och man tappar tråden i filmen under de 30min man bryter filmen med för nyheter och väder. Men som vi vet är det ju mest reklam.

Jag har inget mot att man säljer reklamplats i TV och att man på så sått finansierar sändningarna.

Från TV4.s ledning har man angett att nyhetssändningen är viktigast och näst intill orubblig. TV4 måste sända nyheterna 22 och då får filmerna lämna plats till detta eftersom de är av stor vikt att nyheterna sänds just då, enligt den fasta tv-tablå.

Nu är det ju så att i dessa ”VM-tider” så verkar TV4 ha glömt hur viktigt det är med 22 nyheterna. Man vill gärna inte bryta från VM studion för nyheter inte ens om det är bara snack i rutan, och det ska gudarna veta att det är mycket snack i studion.

Nu flyttar TV4 sin 22 nyhetssändning till TV4Plus! Allt för att inte avbryta snacket om hur "vi" skulle ha gjort eller huruvida Anders eller Kim skulle ha spelat och vilket resultat vi kanske skulle kunna ha och så vidare.

Nej, skärpning TV4! Nästa gång ni visar en film, klipp inte sönder den, det är ju enkelt att flytta på nyheterna. Ni gör det för sporten så varför inte för kulturen?

Och för övrigt är det ett större ”brott”, enligt mig, att förvanska innehållet i en film. Större brott än att man kopierar konsten för privat bruk, vilket är enligt lagen förljudet idag.

Filmladdare på nätet har ju i alla fall respekt för konsten, de skulle inte t.ex. lägga in reklam för dambindor scenen med schackparti med döden i sjunde inseglet av Ingmar Bergman.

Tantblomma eller inte.

Sitter och väntar till solen ska lägga sig en aning. Jag vill ut på gatan och sitta där med ute- stolarna. Det är fördel att bo på nedre plan och ha dörr mot gatan. Då kan man som idag sitta ute och plantera om sina krukväxter. Idag ska mina nyförvärvade pelargoner få ny jord och kruka. Ja jag har köpt pelargoner, det var lite speciella så jag kunde inte motstå att köpa dem. Lite tantigt kan tyckas men vem bryr sig ifall att de inte är inne de är ju ”as-läckra” att se på.

Det enda jag nu behöver för att göra min uteplats fulländad är ett ute bord. Jag har två caféstolar som jag fick när jag jobbade i krogsvängen. Jag orkade inte bära hem mer än två stycken. Klockan var 4 på morgonen och jag bodde i Hornstull och krogen som jag jobbade i låg vid humlegården.

Den dagen slängde restaurangen ett helt rum fyllt med utemöbler, säker 70 stolar och ett antal bord. Och jag orkade bara bära med mig två av dessa underbara ”franskinspirerade” stolar i metall och rotting. Resten ligger säkert på ett sopberg, och ruttnar långsamt bort.

Det är en fin gräns mellan geni och idiot

Sitter och väntar på att klockan ska slå elva, då ska jag åka med min bror till halkbanan norr om staden. Ja, tro det eller inte, men han ska äntligen ta et vanligt hederligt körkort. Min bror, Ninos, är inte som andra. När han fylle arton skaffade han sig ett flygcertifikat när jämnåriga slet för ett vanligt bilkörkort.

Nu äntligen har han insett, efter sexton år, att han kanske behöver ett körkort. Men det ska nämnas också att han har köpt bilen redan! Ja han var ju tvungen att köpa bilen först för att övertyga sig själv att det är ju bekvämt med din.

Och som vanligt så har han med rasande fart genomgått körkortsutbildningen och är snart färdig för uppkörning. Jag tror att han började för en månad sedan med utbildningen. Annars är det ett familjedrag, att snabbt och helst med högsta betyg klara våra utbildningar. Varför kan man undra, det räcker ju med att man skjuter ”stolpe in” på teorin, eller hur? Själv lärde jag mig detta under min studieperiod på stenålderstiden. Ingen klappar dig på axeln och tycker att ett VG är bra gjort, nej de tittar oftas på en som man inte var riktigt klok. Något med att ”det-är-en-fin-gräns-mellan-geni-och-idiot.”- uppsyn i deras ögon. Nej det räcker med godkänt, broder.

På cykeltur i Stockholm.

Idag var jag ute med cykeln igen. Det är den första cykelturen efter min operation. Cykeln som har stått och dammat igen i ett hörn behövde lite omvårdnad innan jag kunde ta ut den.

Konditionen är inte vad den har varit, men den kommer sakta tillbaka. Jag orkade bara cykla från Kungsholmen över kungsbron. Där jag stannade på en fika med Ninos & Annika.

Vi gick därefter till Glasshuset på Birkagatan. Jag provade deras ”Lakrits Fusion”, en kombination av polkagris och lakrits.

Okänd lökväxt förbryllar mig.

I helgen hittade jag en lökväxt som jag inte kände igen. Först trodde jag att det var en Luftlök då den presenterade en gulaktig lökliknande knopp på en annars snarlik tulpan i stjälk och blad. Under följande dag slog ”löken” och där i låg små blomknoppar i lila färg. Den har stått där några år och jag fick berättat att den slår ut i en stor blomfylld, lilafärgad boll.

Jag har nu sökt på nätet och kommit fram till att arten Allium innehåller över 700 variationer. Men har lyckats kanske att identifiera familjen Sphaerocephalon eller möjligtvis en som vi kallar Gladiator. Det skulle vara tacksamt om någon kunde identifiera denna lök.

Löken är otroligt vacker mellan 30-40 cm hög. Jag kommer att följa dess utveckling och fota den när den är fullt utslagen.

Helg på landet

Helgen gick åt att rensa och så i rabatterna. Sorken hade gått hårt åt på äppelträd och gräsmatta. I år provar vi ett nytt sorkmedel som vi inte testat innan.

Riddarsporre, dahlia, pioner och klematis har redan växt till sig rejält. Rabarbern var kraftig och började blomma i helgen. Den första skörden, första infrysningen och den tillhörande rabarberpaj, hann vi också med att göra.

The Bay öppnar igen..

Nu är de igång igen, The pirate bay. Det är skönt att se att inget är förändrat och att folket protesterar mot övermakten.

Nu kan man bara undra vad hela kalaset kommer att kosta? Vem står för dessa kostnader, jo vi i slutändan. Hade detta varit ett privatföretag så skulle huvuden rulla. Chefen som ansvarde för det skulle tvingas avå. Men nu sitter cheferna i regeringen och polisstyrelsen och som vi vet så kommer inget att hända där. Någon kommer att uttala sig om hur det igentligen ligger till och ingen kommer att avå.

Med detta kommer alla att sitta kvar och göra felaktiga beslut, igen och igen. Kostnad på kostnad. Detta måste vi ändra på, de måste avgå från sin tjänst om man missbrukat sin possition så grovt som i detta fall.

En miljon användare protesterar.

Nu märks det hur många som stödjer ”The Pirate Bay”. Polisens site verkar vara ner bombad med sessioner. Ytterligare en kostnad för oss medborgare. Nu kanske man ser vidden av att gå in och beslagta något man tror sig veta någonting om. På ”The Pirate Bay” serverarna ligger ju inga program filer, filmer eller musik.

Om man hade satt sig in i tekniken och teknologin bakom sk per to per servara kanske man inte hade beslagtagit dessa servrar.

Upp med servrarna igen och låt oss först pröva om det är olagligt i rätten, innan man gör ett ingripande. Skärpning regering och polismyndigheten

Sverige går i USA:s koppel. The Pirat Bay

Nu har det hänt igen, svensk polis har ingripit på begäran från USA. Och då menar jag affären med ”The Pirat Bay”. Myndigheter i USA kan tydligen trycka på svensk polismyndighet att genomföra rena räder.

Kan detta verkligen vara bra för Sverige, har det gått så långt att vi inte kan besluta om våra egna lagar? Vi gröper ur Sverige som rättsstat om vi inte kan hantera de rättsliga åtagandena inom Sverige och med oss Svenskar. Vill vi verkligen lämna vår rösträtt och vår möjlighet till inflytande till en annan nation?

Vi måste göra oss hörda, låta oss få bestämma om vårt samhälle. Det är vi som bor i den som måste få styra. Om ”The Pirate Bay” har 1 miljon besökare varje dag så betyder det att en miljon användare vill använda den katalogfunktion som ”The Pirate Bay” är. Att polismyndigheten på ett Amerikanskt bolags begäran går in och stänger av funktionen är att slå en miljon användare på fingrarna.

Detta väcker många tankar på om hur det kommer att se ut i framtiden. Tänk om amerikanska bolag i framtiden kan med polisen i Sverige stänga av konkurrerande företag i Sverige. Vart är vi på väg egentligen?

Har vi inget eget rättstänkande? Kanske är det de vi saknar, rättstänkandet, och om vi tittar på våra egna "lagar". I Sverige anser vi att en berusad 14:åring tjej inte har någon rätt på sin sida utan hon står rättslös. Med attityder som dessa så förstår jag att svensk polismyndighet har helt och hållet förkastat svensk lagbok till att följa något som påminner om ”djungelslag”.

Det finns fler exempel som den att skicka människor till fängelse med tortyr. Detta har skett från Sverige på begäran från USA. Vi måste åter stärka vårt svårt sargade rättssamhälle då vi kan, inför lagen, känna oss trygga igen.