Sitter och väntar på att klockan ska slå elva, då ska jag åka med min bror till halkbanan norr om staden. Ja, tro det eller inte, men han ska äntligen ta et vanligt hederligt körkort. Min bror, Ninos, är inte som andra. När han fylle arton skaffade han sig ett flygcertifikat när jämnåriga slet för ett vanligt bilkörkort.
Nu äntligen har han insett, efter sexton år, att han kanske behöver ett körkort. Men det ska nämnas också att han har köpt bilen redan! Ja han var ju tvungen att köpa bilen först för att övertyga sig själv att det är ju bekvämt med din.
Och som vanligt så har han med rasande fart genomgått körkortsutbildningen och är snart färdig för uppkörning. Jag tror att han började för en månad sedan med utbildningen. Annars är det ett familjedrag, att snabbt och helst med högsta betyg klara våra utbildningar. Varför kan man undra, det räcker ju med att man skjuter ”stolpe in” på teorin, eller hur? Själv lärde jag mig detta under min studieperiod på stenålderstiden. Ingen klappar dig på axeln och tycker att ett VG är bra gjort, nej de tittar oftas på en som man inte var riktigt klok. Något med att ”det-är-en-fin-gräns-mellan-geni-och-idiot.”- uppsyn i deras ögon. Nej det räcker med godkänt, broder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar