Sitter i köket och skriver, på spisen står en gryta med jordgubbar och rabarber. Det luktar helt underbart. Jag tänker tillbaka till min barndom då man hade stora syltning- och saftnings-dagar. Först gick man ut i skogen med någon kompis och plockade blåbär eller så åkte vi till någon självplockning och plockade lådor på lådor med jordgubbar.
Där efter åkte vi hem och oftast bodde jag hos någon kompis i deras sommarstuga eller mor och farföräldrarnas lantgård. Vi syltade i det lilla köket på en vedeldad spis. Hinkar med blåbär och lingon stod i farstun orensade och bara väntade att bli uthällda på tidningspappet som låg på köksbordet.
Vi rensade och pratade samtidigt och lukten av socker och bär är något jag minns med en varm känsla. Det var ofta varmt i köket och fönstren var öppna och utanför brukade de regna.
Vi fyllde burkar efter burkar med sylt och flaskor med underbar saft. Det var på den tiden då man fortfarande förseglade burkar och flaskor med paraffin. Även om paraffinet inte luktade så mycket kan jag än idag känna den svaga doften. Och ofta så brände man sig på den så att man var tvungen att sitta med fingret i vattenhinken. Vattnet som man för övrigt hade handpumpat från brunnen med en gammal klassisk vattenpump. Ja en sådan som man måste hälla något i för att få något ur den.
Jag har bara kokat en burk idag, det räcker. Och idag tänker man väl mer på sockret så jag använder häften sötningsmedel så blir det inte så sött. Den ska ju inte sparas i ett helt år så någon paraffin blir det inte.
Men ändå så är det något med doften, jag skulle ju kunna köpa en burk i affären men det är liksom inte sylten man vill åt. Nej, det är den där känslan, känslan av sommar av skörden och förberedelsen inför vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar