Midsommar gick som förväntad och som alltid lite smått kaotiskt. Vi var tretton till festen men tolv till sill lunchen. Ja visst det gick bra ändå, vi hade väl inte tid att tänka på det för det var mycket att fixa innan vi kunde sätta oss vid bordet.
Som vanligt planerades det att lunchen skulle vara vid ett men i den faktiska världen, där tidsoptimism inte finns, fungerar det inte. Nej ett blev klockan halv fyra, som vanligt. Som förra året och året innan det.
Och så fortsatte kvällen, allt var förskjutet, men det gör inget. Det hör liksom till det hela. Det ska vara lite ”Manjana” stil. Man tar det som det kommer bara man har kul under tiden.
Att nattamaten uteblev var ingen världsomstörtande händelse. Vi glömde liksom bara bort det i feststämningen. Och ett tag gick diskussionerna så hett till vid middagsbordet att det tycktes ligga svarta åskmoln över verandan som vi satt på. Visst fanns de traditionella, obligatoriska midsommarmolnen där också med sina små regnskurar.
Och som över allt i hela Sverige så flyttades festen ömsom ut, när solen tittade fram, ömsom in då himlen öppnade sig i ett sommarregn. Men det hör ju liksom till midsommar lika mycket som de traditionella sommarblomster man plockar från väggrenen, på väg till stugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar