Idag ligger mamma på sjukhuset på operation. Och som vanligt vill hon inte att någon ska komma och hälsa på. Hon tycker det är jobbigt. Tror ja det, men det är inget hon tänker på när hon brukar följa mig som en evig svans på all mina sjukhusbesök.
Man går där i lungan ro och hör hur människan bakom mig presenterar sig för var och varannan människa vi möter. Inte ens den förskrämda pensioner med rullstol vid entrén slipper förbi hennes högljudda, "Hallå, bara Jakobs Mamma" eller " Hej, mamma till Jakob".
Jag är fyllda 40 men det spelar ingen roll för henne, en gång mamma alltid mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar