Blandade känslor efter läkarbesök.

Jag har varit hos doktorn på Öron,näsa & hals kliniken Karolinska-sjukhuset. Som för övrigt borde heta något annat, öron-näsa-och-hals-doktorn är lite väl långt tycker jag varför inte huvuddoktorn, nja då kanske man tror att det är psykologen. Hmm, slem-doktorn då, nja kanske för äckligt.

Jamen i alla fall man borde väl kunna hitta ett bättre namn. Ja, jag var där för att sy igen ett hål i halsen jag har efter att ha legat i en respirator. Man har ju en slang i halsen, trakeotomi, som man andas igenom och mitt hål har inte växt igen. Och nu skulle jag få den fixad, äntligen.

Efter första undersökningen, av en mycket kompetent docent på KS, så fann man något som dom ville titta extra noga på. Om du har varit hos slem-doktorn innan så kanse du har varit med om denna undersökning. Man går genom näsan ner med ett titthåls-slang genom munnen för att se i svalget.

Första undersökningen var ok, men nu hade man hittat något och docenten förklarade att man kan efter trakeotomi få "flikar" i luft röret som hindrar andningen. Japp ok tänkte jag det låter ju viktigare än hålet så jag blev skickat vidare till en riktig undersökning där man går ner djupare i svalget. Och då med bedövning för att det är obehagligt, ja och det kan jag garantera att det är.

Även med bedövning så kan jag inte hjälpa det men det blir lite panik då slangen passerar stämbanden. Även om jag nu försökte att inte få panik, jag ansträngde mig till det yttersta men ändå det blev lite panik i början.

Efteråt visade han mig resultatet och där såg jag hur trångt det var efter stämbanden. Otroligt trångt. Nu vill man utreda detta och sedan ta bort denna förträngning. Och jag är väldigt tacksam att man hittat detta fel.

Men sedan undrar man varför ingen har sett detta förut? Jag har varit hos många slem-doktorer i både Göteborg och Stockholm, och ingen har lyckat se detta fel. Många panikstunder med slang genom näsan. Och kanske är det därför man inte sett något undrar jag. Ja, att jag har haft panik kanske påverkade men sedan tänker jag att jag har ju genomfört alla undersökningar. I början trodde man att jag tappade tryck i lungan för att jag hade kvar hålet i halsen.

Ja men nu är jag i alla fall glad och att detta kanske kommer förbättra min vardag och speciellt när jag tränar då jag behöver mer luft än vanligt. Det har ju varit tufft att röra på sig under dessa år och det beroende på att jag inte har fått tillräckligt med syre i blodet och man har inte vetat varför.

Syrran, hon var med som vanligt efter mycket tjat om att få följa med. Det är något med doktorer om de är lediga så vill de under alla omständigheter följa med eller på något sätt komma i kontakt med sitt arbete efter att arbetsdagen tagit slut. Själv klipper jag helt med mitt arbete när jag avkänt min tid och arbetsdagen är slut. Har ingen tanke på den under tiden jag är hemma det är nästan som om jag får tänka efter varje gång någon frågar vart jag jobbar." ee .. jo ..hmm jag jobbar på.. vart var det nu igen... jo " och så kommer jag på det.

Jamen i all fall min syster som följt med tyckte att detta jätte bra att de hittat detta fel. Hon till och med sa "du kanske kan börja jogga efter denna operation". Då började tankarna fara, kan det verkligen vara så, lite svindlande, kan de verkligen bli så bra? Sedan ramlade jag ner på jorden igen och tänkte "Ja ja inga stora förhoppningar nu, tänk på att fallet blir stort".

Men jag är glad att man hittade dessa "flikar" och hur det än blir så kommer jag att bli av med dom och i sig själv bra det.