I helgen hade vi besök av de äldsta vännerna vi känner. Våra föräldrar umgicks i Beriut och vi flyttade till Sverige efter att dom flyttat hit på 60-talet. Man kan säga att vi alltid umgicks till och från i perioder.
Nu har det varit ett tag innan vi sågs så de passade på att komma upp från Västergötland till oss som bor i Stockholm. Helgen var otroligt intensiv men också otroligt roligt att få träffas igen. Orsaken till att vi träffats igen är egentligen lite sorgligt. De hade begravt sin pappa helgen innan och egentligen så vi sörjde fortfarande. Men vi samlades i glada människor lag och jag tror nog att han skulle uppskatta det då han; själv, var en mycket glad och rolig person. De hade ofta fester långt in på natten och det var verkligen då han kom till sitt rätta jag och fick prata och skoja med människor. Och finns det en himmel så tror jag att han såg ner på oss under helgen och log.
Många minnen har vi och det var riktigt kul att komma ihåg dom. Ett var ju en skidresa vi gjorde under 80-talet tror jag eller så var det 90-talet. Men i alla fall, vi skulle åka buss ner till Chamonix vid Mont-Blanc i Frankrike för att åka skidor och att fira nyår där.
Som vanligt var jag sen och hade just börjat tvätta innan jag skulle åka, och det resulterade i att jag åkte iväg med en tvättad maskin i en plastkasse. Den var inte torr så jag fick ta med den blöta tvätten. Jag lät vissa plagg hänga ut på ryggsäcken som om jag vore ut och tågluffade, och det har jag fått höra sen dess. Alltid om vi sk resa någon stans så brukar någon syrligt kommentera och undra vart jag har tvätten någon stans.. men det bjuder jag på.
Nåja men resan var helt underbar och det var min första skidresa så jag var ny i backen. Men det hindrade mig inte att åka som en galning ner för alla backar. Jag tog alla backar utan svarta-puckel-pistar. Och jag tror att jag låg med ansiktet i snödrivorna oftare än vad jag stod på skidorna. Ingen liftkö var oberörd, jag small rakt in i dom alla som oftast. Men jag lärde mig att åka på det viset, utan hämningar och rädsla och med mycket snö i nacken och in under byxlinningen.
Själva nyårsafton var också rolig då vi hamnat att fira det nya året med ett gäng bestående av ortens befolkning, fransmän. Det var på fyllan och vi kommer inte ihåg mycket men en sak kommer vi ihåg och det var att vi på torget hade vält ett antal bilar med folk i och skrikit "Bon Ane", gott nytt år. Vilket tydligen är en fransk tradition och ingen förutom turister åker bil under tolvslaget.
Varje morgon vi gick ut för att åka skidor så såg vi en bil stående utanför vårat hus. Bilen hade inte använts under hela vintern så det var mycket snö och istappar på den. Och varje morgon så tjatade en av kompisarna att den såg ju så kall ut. Vi var så trötta på bilen och han tjatade varje morgon "Burr kolla vad kall den där bilen ser ut att vara". Så vi skrek alltid på honom att sluta tjata om den där jävla bilen. Detta har resulterat att än idag när jag ska ut och skrapa bilen på vintern så tänker jag "Faan vad kall bilen ser ut att vara..". Jag är miljöskadad eller hjärntvättad vilket som. Men en sak är säker, roliga händelser, i livet, kommer man ihåg.
"Bon Ane" på er tills vidare.
För Spotify användare:
Min Tio i Topp lista
Min Topp lista
Min Soft Topp lista
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar