Har just haft en bra dag på sjukhuset. Ja jag hamnade ju här efter en seglivad förkylning beslöts sig för att göra mitt liv lite sämre.
Jag fick feber med frossa en natt och åkte med ambulans i till akuten på KS. Och givetvis vart jag sämre efter att ha legat på ambulansbåren i över 3 timma innan jag hamnade i en "riktig" säng. Ja hatar att prata med fnuttar men just här kunde jag inte låta bli eftersom det knappast kan räknas som sängar det dom har på sjukhusen.
Ja men med en svår lunginflammation som blev en allvarlig Sepsis så lyckades man på KS att mobilisera rätt snabbt denna gång så att min rehabilitering kommer säkert att vara betydligt bättre än den gången innan denna.
Ja det var faktiskt hela tre år sen senast jag blev så sjuk som jag har varit dom senaste veckorna. Man börjar att tänka på vad som är viktigt här i livet igen, en lite påminnelse på vad verkligheten går ut på. Och ibland i mina feberfrossor så kan jag börja undra ibland om jag inte alltid har legat där och varit sjuk.
Legat där och haft hallucinationer på att jag har blivit bättre och att jag har börjat jobba igen. Fixat lite hemma med en renovera och haft kul på några resor. men just för att vakna till igen av att någon står över mig och placerar syrgasmasker över mitt ansikte.
Att höra mitt namn och frågan, hur mår du - kan du höra mig. Att jag bara vaknar till mitt riktiga liv det livet på en sjukhus-säng har alltid varit mitt liv.
Men idag ute i solen flög alla dessa tankar iväg och jag insåg att jag satt i verkliga livet. Och att det är där jag alltid vill vara. Jag vill inte ligga kvar i sjukhus-sängen med smärtor och alla dessa drömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar